Alla har vi upplevt ett brustet hjärta, känslan av att bli totalt sårad. 

 

För min del började det ganska tidigt, min manliga förebild i livet valde att lämna oss. Redan där började man fundera.. Varför duger inte jag? Vad har jag gjort för fel? Jag vred och vände på mig själv i försöket att lista ut varför. Låter drastiskt, men detta är något som påverkat mitt sätt att förhålla mig till män, eller ja, känslor generellt. På något sätt har detta blivit som en ond cirkel, som bara fortsätter och fortsätter. Varje gång jag träffat någon, någon som har förmågan att sakta men säkert plocka bort sten efter sten från den gigantiska skyddsmuren runt mig, runt mitt hjärta. Är det något som händer.. Ännu en gång står jag där ensam, besviken och ja, sårad. Jag lovar mig själv att aldrig mer falla i fällan, och den där skyddsmuren.. Den bilr bara högre och svårare att plocka samman.

 

Man kan säga att jag är en såndär "ride or die"-tjej. Träffar jag någon som jag verkligen fastnar för, då gör jag allt för att den personen ska må bra. Jag ger hela mig till den personen. Men ännu en gång står man där ensam, besviken, sårad. Och den där skyddsmuren, ja den blir bara högre och högre. Med åren har man blivit ganska känslokall, man skakar av sig jobbiga situationer med"äsch jag bryr mig inte, Jag klarar mig bättre själv, jag ska nog inte vara med någon just nu etc". Jag är inget fan av ord, jag attraheras mer av handling. Sist jag blev ordentligt sårad gången var för några veckor sedan. Jag träffade en snubbe som jag verkligen föll för, det var nog första gången jag upplevde kärlek vid första ögonkastet. Han lovade att ta hand om mig, finnas där.. Men allt var bullshit. Jag sket i mina vänner för att jag ville umgås med honom, avbokade mina planer, för att sitta där och vänta på att han skulle höra av sig "vi kan ju umgås ikväll, jag hör av mig"... Ännu mer bullshit. Men jag visade aldrig hur besviken jag blev.  

 

Grejen är, jag är inte förvånad längre. Men ändå sitter man har och vrider och vänder på sig själv. Vad gör jag för fel? Varför kan jag inte bli älskad av någon? 

 

Jag kommer inte tillåta mig själv att falla för någon, jag kommer absolut inte ge något mer av mig själv. Och när det kommer till den där muren.. Ja den är nog lika hög som kinamuren vid det här laget, och den kommer skydda mig fram till att jag står där vid alltaret i min brudklänning. Jag kommer skydda mitt hjärta mer än någonsin... Om ni tyckte att jag var kall tidigare, then im gonna be ice ice baby!

 

Lite kallare, lite bitchigare, lite svårare. 

 

 

 

Hallå i värmen! Idag är det riktigt varmt ute, 31 grader. Skulle inte tacka nej till att ligga på en strand någonstans och bara njuta av solens strålar, men nej.. Vart håller jag hus? Inne... Får hålla tummarna att vädret håller i sig framöver, så kanske man kan få njuta lite några dagar iallafall. Hoppas ni är ute och njuter av vädret!

 

Ett sommar-tips från mig(skönhetsväg) är denna lotion nedanför. Den är helt underbar! Kokos-doft skriker sommar enligt mig. 

Äntligen fått ordning på min "header situation". Lite bättre än den förra som var ganska (läs VÄLDIGT) passé. Detta kan vara en början på en ny start här på bloggen. Förstår inte varför jag valt att inte blogga under alla dessa år av frånvaro, det var ändå något jag gjorde kontinuerligt under en period, och jag såg något positivt i det. Att få ventilera och uttrycka sig i skrift. Är nog i princip så kreativ jag kan vara... HAHA! Antar att det är nu jag ska skriva på om min spännande dag jag har, allt jag gjort etc. Men ärligt. Jag har inte lyft ett finger! Keeping up with the K's har fått tagit all min tid idag. Har dock en mer händelserik kväll framför mig då jag ska åka till min syster och umgås med henne. Vilket jag ser fram mot! Vi har haft väldigt lite tid att spendera tillsammans då båda har fullt upp i veckorna, så idag jobbar min fina syster sitt sista pass innan välförtjänt semester. Nej nu är det nog dags att hoppa ur morgonrocken (kl är 14.30, mind ya). Såå att... So long suckaaaash (Khloe K inspiration)